fysjutton. anorexi

vi har börjat med grupparbete på näringsläran, och jag och amanda jobbar om det intressanta, men dock så otäcka ämnet anorexi.
och innan idag när jag satt och läste lite om det här hemmifrån skickade amanda en länk, till en väldigt modig tjej som bloggar om sin anorexi. det va ju bra för oss att få läsa om det, från någon som verkligen lever med sjukdommen just nu, men jag kunde inte undgå att bli både ledsen och lite irriterad faktiskt. asså inte något illa mot dem som har det alls och allt medliddande.
men vad är det för jälva samhälle vi lever, som får människor att vilja vara så smala, och se så beninga ut. och för att uppnå detta så svälter de sig själva. i mina öron är det obegripligt. det där med pressen att se bra ut, förstår jag precis hur det är. men jag älskar mat allt för mycket för att kunna göra något sådant. jag skulle inte heller ha den självdeciplinen att inte äta när jag är hugrig. dessutom, har jag lärt mig allt för mycket om kroppen, vad som händer när man inte äter, och tränar för mycker och så vidare.

inte för att jag tror att någon är i så stort behöv av att gå ner i vikt. men om någon ska gå ner i vikt, gör det på rätt sätt! för kroppen och sinnets skull.



det är inte okej att se ut såhär? och att folk tycker att det är snygg och sexit är helt oförståligt för mig.
 
bara så att ni vet lixom.

Kommentarer
Postat av: sanna

usch vad hemkst! men somsagt så är det ju inte så lätt att bara börja äta mer.. det är ju en sjukdom. fast för oss som älskar mat så kan vi ju inte riktigt förstå hur de tänker... men det är sjukt att vissa strävar efter en sån kropp!

2009-11-20 @ 17:56:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0