stinarosenqvist

ännu en härlig vinterkväll. en härlig prommenad med amanda, den saknade. men nu är hon ju hemma och så, så nu behöver hon inte va saknad längre. GÖTT! härligt att träffa henne igen vatt det iaf. och härligt ute i kylan.

sen så vill jag bara passa på att säga att livet är inte lätt. och om jag tänker tillbaka på allt jobbigt jag varit med om blir jag näsan mörkrädd när jag tittar frammåt. mot den ovissa framtiden. livet är fullt med prövningar. och så fort man tycks klarat av den ena, väntar nästa på en barkom krönet.
det kan ju va som vissa sägar, att tuffa saker händer tuffa människor. för att dom klarar av det.
eller så är det bara så att vissa har en riktig jävla massa otur.
men jag försöker i alla fall hela tiden intala mig själv att det är som det första exemplett. känns som att saker och ting blir lite, lite lättare att handera då. tror man att man är stark, så kanske man blir det. det kan ju vara värt att pröva iaf.
och saker händer av en anledning. jag kan inte påstå att jag förstår mig på den alla gånger, knappt aldrig. men ur olyckan kommer styrka och ny lycka tillslut. även om det tar sin tid.
nu är det bara att invänta den nya lyckan. den kanske är närmare än man tror.



och.. victor är en jätte bra människa och en jätte bra vän. och vi har tur som fortfarande finns i varandras liv, även om vi har gått in i ett nytt kapittel.